Har ställt den här frågan i ett annat forum, men vore intressant att höra vad ni tycker. Vet ju att det som frilansare förekommer alla typer av upplägg med konsultmäklare, underkonsulter och allt möjligt annat. Så det här med att det ibland kommer pengar mellan frilansaren och uppdraget verkar vara ganska naturligt. Men hur gör man i ett sånt här scenario?
Person A har sedan tidigare en affärsrelation med kund Alfa AB.
Alfa AB hör av sig till person A om ett uppdrag, om person A vore intresserad av det uppdraget.
Person A känner att uppdraget inte är helt i linje med deras profil, men skulle kunna tänka sig att höra sig för efter någon som skulle kunna genomföra uppdraget.
Person A känner person B sedan tidigare, och vet att personen skulle vara en lämplig kandidat.
Person A kollar om person B vore intresserad av ett uppdrag hos Alfa AB, och att bli rekommenderad till kunden?
Efter att ha diskuterat uppdraget kommer de överens om att det vore ett lämpligt uppdrag för person B, som gärna tar en “introduktion”.
Person A “tipsar” uppdragsgivaren hos Alfa AB om person B, och en intervjuprocess börjar.
Person B genomför intervjuprocessen och får ett potentiellt långsiktigt uppdrag hos Alfa AB, via sitt frilansarbolag.
Borde en sån här förmedling kunna vara grund för att ge person A en ersättning, typ “tipspeng”? Och i så fall - är det rimligt att det blir “goodwill”, alltså en frivillig bonus som person B ger till person A, eller kan man tänka sig att följa någon slags branschstandard eller riktlinje? Och om man skulle vilja ha en överenskommelse om ersättning, när i processen borde det komma in? Spelar det någon roll hur person A och person B känner varandra (t.ex. mer ytligt affärsmässigt, eller bekanta på ett privat plan)?
Och om ni vore person B, hur mycket skulle ni gett för en förmedling av uppdrag? Eller om ni varit person A eller B, vad har ni fått/gett tidigare, och kändes det rimligt?
Hej @Simon tack för din fråga superintressant! Jag är extremt tudelad i den här frågan med mellanhänder. Jag vill verka för att det ska vara så FÅ mellanhänder som möjligt och att talangerna ska få så mycket i sina egna fickor som möjligt och att det ska vara fullkomligt transparent. Jag tycker INTE att person A ska få någon timpeng. Möjligtvis en engångsersättning/hittepeng, men då bestäms det innan och Alfa AB, person A och person B ska vara helt öppna med den hittelönen/ersättningen.
Jag har ju många gånger ifrågasatt konsultmäklarens roll överhuvudtaget, men har på senare dagar landat i att de fyller ett syfte (även om jag kanske tycker att de tar väldigt mycket betalt för sina tjänster). Uppdragsgivaren är beredd att outsourca och betala för själva “konsulthittandet”, som de inte har tid och lust att hålla på med, samtidigt som de gärna heller inte har direktavtal med den enskilde frilansande egenföretagaren (som de ser som en liability) och hellre har långa ramavtal med en större leverantör. De vill dessutom inte vara helt öppna med att de tar in konsulter (så de kan inte marknadsföra detta på sin egna hemsida, exempelvis), utan vill helst inte att det ska “komma ut överhuvudtaget”. Även om just det har lugnat ned sig på senare tid. Alla tar in konsulter idag, i princip, och alla vet om det, känns det som.
Kontentan i min argumentation är att så länge som alltid sker transparent och alla är med på det är väl egentligen allting “okej” :P. Det borde inte vara olagligt att göra en dålig affär.
Det där med mellanhänder håller jag med om (som alla) - men värdeskapande mellanhänder är inget problem. Jag är inte lika anti konsultmäklare - man ska inte vara “snål” även när det finns ett stort värde i tjänsterna. Men i många fall upplever jag att de blivit marknadsdominerande utan att det finns goda skäl för det. Lite bekvämlighet. Det är dock en annan fråga, upplever jag. Konsultmäklare är proffs och lever på just det. Att förmedla kontakt på mer nätverksnivå ser jag som positivt, som ett alternativ till konsultmäklare. Jag tror på nätverk.
Gällande tipspeng vet jag inte vem som borde ge det eller på vilken nivå det borde ligga, utan ser det som väldigt case-by-case (hur stark kontakt man haft tidigare, hur viktig själva “rekommendationen” är, vilka bolag som är involverade, etc.). Enklast vore om köparen erbjuder tipspeng på förhand.
Mäklararvode eller införsäljningsbonus ser jag som något annat än “tips” (vid tips är det mer “bara introduktion”), en mäklare ska ge värde kontinuerligt (exempelvis äga kundrelationen/kontraktet, följa upp på uppdraget, etc.). Visst överlapp finns också med rekryteringspeng, alltså när man inte på förhand vet vem som ska ha uppdraget - men hittar någon. Det liknar också mer tipspeng, men är större (och mer “utfört med arbetsinsats av proffs”). Hur som helst - mäklararvode/försäljningsbonus är större, och då börjar man prata procent av uppdragets förväntade ordervärde (utbetalt över tid, om det är aktuellt). Tipspeng är en fast bonus, men lägre. Alltså från 10 - 50.000 kanske, högre om det finns något särskilt skäl (det gäller en chefstjänst, är bråttom, eller inom ett väldigt specifikt område, t.ex.).
Jag tycker såklart också att man bör ha transparens tidigt i processen - om Alfa AB ska betala ersättningen bör man vara tydlig redan i punkt 3. Om konsultens bolag ska betala en ersättning är jag inte helt säker, men någonstans i punkt 5-7 borde frågan förankras. Ett undantag om man redan har en affärsrelation eller relation och “litar på” varandra samt vore fine om ersättning uteblir - då kan man ta upp frågan senare också, och “hoppas på det bästa”. Frivilligt och goodwill.
Skulle jag förmedlat ett uppdrag till en vän eller kontakt skulle jag försökt ta upp det så tidigt som möjligt, men låta personen avgöra det. Om ett företag (dvs Alfa AB) approachade mig och ville ha “hjälp att hitta någon” skulle jag försöka göra upp (åtminstone muntligen) om att Alfa AB betalar en ersättning. Om en konsult approachade mig skulle jag också gjort så. Men om situationen är att jag får kännedom om ett uppdrag och har ett namn på rak arm hade jag nog kört på good-will.
Anledningen till att jag frågar är i grund och botten att jag är person B här, och person A hade eller utvecklade helt andra förväntningar än mig (det utvecklade sig mer mot “mäklararvode”) och började försöka “övertyga mig” någonstans mellan intervjuprocessen och signerat avtal mot kund. Finns fler komplexiteter i det som inte är helt kopplade till ämnet, men man kan säga att jag har nytta av att ha en stark verklighetsförankring.
Surt läge som jag får hantera, och det tips jag har till övriga frilansare är att inte hamna där, och att oavsett om ni är person A eller B se till att bli så tydlig som möjligt så tidigt som möjligt. Ett annat allmänt tips är att hellre vara generös och hålla det enkelt, snarare än att fastna om man är oense.
@Simon tack för ett fantastiskt inlägg och argumentation samt att du delar med dig! Det här är verkligen en svår fråga. Jag håller med dig om värdeskapande mellanhänder, såklart. Även om jag tycker och hade hoppats på att marknaden hade kunnat fungera på ett mer friktionsfritt sätt i grunden, men nu när det inte gör det så är det såklart superbra att de finns! Jag håller helt med om marknadsdominationen också. Den här branschen och med att vara konsultmäklare (eller egentligen vilken mäklare som helst - hus, aktier, vad vet jag) är lite vilda västern och någonting som är väldigt svårt för mig att förstå. Kontakter och “säljet” och att det är värdet i transaktionen liksom. Jag själv är ju väldigt orienterad kring “hård kompetens”. Att ha kontakter och att kunna sälja saker och ting anser jag som en lite mer “mjuk kompetens”, men självklart väldigt viktigt och superanvändbar om man är bra på det, men jag själv förstår mig inte riktigt på det bara
Jobbar man professionellt inom rekrytering/tillsättande av vare sig det är konsulter eller anställda är det självklart att de ska få någon ersättning, men jag är starkt emot frilansare som utnyttjar (i min mening) andra frilansare och har det som en “side-hustle”. Jag gillar nog inte konsultbolag överhuvudtaget egentligen, vilket det i princip är i det fallet du beskriver, tänker jag. Övergången från att frilansa själv till att köra konsultbolag och “få andra att konsulta åt en” är det många som har gjort och jag tycker inte att det är riktigt schysst alla gånger med vilka marginaler som tas av konsultbolagen och så vidare. Det är inte ett transparent upplägg och någonting som jag aldrig skulle kunna stå bakom. Jag startade ju “the 1 year freelance deal” som var ett program begränsat i tid då jag ville hjälpa folk att bli frilansare (eftersom så många hör av sig till mig kring det), men till och med det (att ta ett mellanskär i deras ersättning) fick jag lite bitter eftersmak av… Jag vill helst att alla ska vara frilansare själva och att det max finns en mellanhand (mäklare) mellan frilansaren och uppdragsgivaren. Högst en och allra helst noll, om det går
Jag var Person A 2 gånger och hittade relevanta uppdrag hos min kund och fick betald för det. % från timpris, mindre än det billigaste konsult mäklare och bara för första avtalet av Person B med kunden (så inget ifa förlängning). Tror att det är winwin för alla. Kunden och Person B hittar mer relevanta kandidat, Person A snappar mer värde än mäklare. Person B är intresserad av att bli Person A nästa gången. Så jag försökte skapa ett nätverk där folk hittat mer intressanta uppdrag åt varandra.
superintressant! Jag är extremt tudelad i den här frågan med mellanhänder. Jag vill verka för att det ska vara så FÅ mellanhänder som möjligt och att talangerna ska få så mycket i sina egna fickor som möjligt och att det ska vara fullkomligt transparent. Jag tycker INTE att person A ska få någon timpeng. Möjligtvis en engångsersättning/hittepeng, men då bestäms det innan och Alfa AB, person A och person B ska vara helt öppna med den hittelönen/ersättningen.